Och så var vi bara tre

Igår spenderade vi hela förmiddagen vid poolen på hotellet. Allt för ta vara på solen som inte varit framme på ett tag nu. Alice pressade in i det sista eftersom hon ska åka hem idag. Vi tog sedan en av de billigaste luncherna under hela resan. Kyckling och grönsaker, tror det gick på typ 9kr. Sjukt billigt. 
Sen gick vi ner till stranden för att testa på att surfa. Så himla roligt! Fast svårt. Vi blev alla lite surfskadade också. Brännsår från brädan lite här och var, Emma fick en bräda i huvudet och Elsa skar upp fingret. Annars överlevde vi ganska bra tyckte vi. Fick först en timmes instruktion på land och i vatten. Och sen fick vi surfa en timme själva. Alla fick varsin instruktör och de var så sköna och roliga. Vet inte riktigt vad de tyckte om våra talanger, men det fick rätt bra för de flesta av oss. Vet inte om Elsas var så nöjd då hon råkade sparka honom i ansiktet, haha.







Vår älskade Jerry!

På kvällen hamnade vi återigen på skygarden och deras megabuffé. Avslutade sista kvällen tillsammans där, och Alice bjöd oss andra tre på hela kalaset. Snäll som hon är. Vilket också var tur för Malin som har tänkt att nu ska hon börja snåla. (Hon shoppar alldeles för mycket) Det bestämde hon precis innan maten då hon köpt en dyr bikinin och hann även slå till på en kjol efter att hon sagt att hon ska hålla bättre i slantarna, haha. 

Passande nog så visades skid-VM från Falun precis vid den skärm som vi såg från vårt bord på skygarden. Vi satt där och åt medan vi fick se Kalla ta hem ett VM-guld. Vi blev helt i extas och satt där som ett gäng mätta och stolt svenskar, haha.

Och det som var viktigt igår var egentligen att boka båten som ska ta Emma, Elsa och Malin till Gili. Men när klockan slagit 22 och vi äntligen fick tummen ur för att gå och boka så var alla sånna ställen stängda. Så imorse satt vi och åt frukost utan biljett och utan boende. Så kan det gå när inte Alice längre är med och planerar. Det blev ett tårfyllt hejdå, det jobbigaste vi varit med om sen vi lämnade våra nära och kära på stationen i början av resan. Vi saknar henne redan och det känns så knasigt och tomt att helt plötsligt bara vara tre. Men vår vänskap är för alltid, det är en sak som är säker. En "utan jerry" kan ju nog bli skoj det med. 





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: